Lacky<3
Idag har min älskade lilla kanin, Lacky, fått somna in för gott. Herregud, jag hade ingen aning om hur jobbigt det skulle bli när det väl var dags.
Men det började redan igårkväll med att jag låg & tänkte på honom när jag skulle sova, & då fälldes det både en & två tårar. Han var väldigt speciell denna kanin, ska ni veta. Han var som en hund fast i en kanins kropp. Jag har lärt honom en massa kommandon som han alltid har lyssnat på.
När jag var liten så tog jag alltid med honom ut i vår trädgård, satte honom på baksidan & sa till honom att stanna där. Sen sprang jag till framsidan, väntade ett tag, sen busvisslade jag. Inom loppet av några sekunder kom han springandes som en raket, rakt in i min famn.
Jag behövde aldrig ha koppel på honom när jag gick ut på en promenad i grannskapet med honom, han sprang aldrig mer än några få meter ifrån. Efter mycket övande fick jag honom till och med att gå fot lite grann.
Och alla kvällar som jag var ledsen, så sprang jag alltid ut till Lacky i garaget & slängde mig i en gammal säng som stod där. Då hoppade han alltid upp till mig & kom fram till ansiktet & slickade bort mina tårar.
11 år blev lilla gubbsingen, det är inte dåligt för en kanin. Försök slå det om ni kan!
Vila i frid älskade vän, jag glömmer dig aldrig<3
Sista bilderna som togs på Lackan!
